Bra start på dagen. Vaknade alldeles för tidigt av att sambon tjoade:
"- en mus, en mus Dennis, det är en mus härinne!"
Jag tänkte en massa elaka saker, eftersom vi har haft relativt mycket
problem med gnagare i hus och väggar. Det visade sig att det var en
sådan där näbbmus, som om inte de var små nog så tror jag dessutom
att det är av arten dvärgnäbbmus.



Dvärgnäbbmus, Sorex Minutus   (Bild från www.harbiforum.org)


Vi har jobbat hårt med att täppa till alla ingångar för dessa små snylt-
gäster. Men just den här lilla krabaten är ruggigt liten. Det räcker
förmodligen med en liten springa på 5-6 mm. för att den ska ta sig in.
Om inte ännu mindre.

Jag har på sista tiden blivit väldigt känslig med sömnen, sover jag för
länge så får jag ont i huvudet och sover jag för lite så får jag ont i
huvudet. Och det är ingen vanlig huvudvärk jag har heller. Symptomen
säger att det är något som heter "Horton's headache", men jag har inte
varit hos någon läkare och fått diagnosen fastställd. Andra namn för
huvudvärken är "Suicide headache" och "Cluster headache".
För att förklara hur det känns så hittade jag några bilder på nätet.


                     
                                    bild från www.hortons.se


Den här bilden visar ganska bra var smärtan sitter och även hur
den känns.



bild från http://en.wikipedia.org

Den sista bilden förmedlar ju också känslan ganska bra. Jag tackar
gudarna för att min värk inte sitter i så länge. Värsta smärtan har jag
i cirka 30 minuter, sedan så avtar det. Jag har haft huvudvärk ganska
ofta på sista tiden så nu ska jag börja skriva huvudvärksdagbok. Läste
att det är bra att göra det, utifall man ska söka läkarvård.
Om det är Hortons huvudvärk jag har så är jag väldigt glad för att den
är så pass lindrig ändå. Fast idag var den värre än tidigare.

Appropå att tänka positivt. Sambon berättade om en rolig historia ur
Martina Haags bok "Hemma hos Martina". Den går såhär:

"Det var en pappa som kom till BB för att hälsa på sitt lilla nya barn.
Doktorn säger att han har dåliga nyheter, mamman överlevde inte
förlossningen. Pappan blir ledsen såklart men försöker gaska upp sig
med att han ändå har blivit far. Han ber om att få se sin lilla bebis. De
kommer in i en sal med en massa bebisar. Vilket är mitt lilla barn, undrar
pappan. Nej det är en annan sal, säger doktorn. De kommer in i en sal
med en massa bebisar utan armar. Pappan blir lite ledsen såklart men
frågar vilket är det som är mitt lilla barn? En annan sal, säger doktorn.
I nästa rum, är det en massa bebisar utan armar och ben. Är mitt lilla
barn här? säger pappan. Annan sal, säger doktorn. Nästa rum är bara
små huvuden. Är min lilla bebis här? Nästa rum, säger doktorn. Där finns
en enda säng med en kudde. På kudden ligger ett litet öga. Är detta mitt
barn? Doktorn nickar. Pappan blir lite ledsen såklart men gaskar upp sig,
vinkar och gör roliga miner till det lilla ögat. Tyvärr, säger doktorn. Han
är blind."