Klockan 07.40 imorse skulle vi iväg. Barnen till skolbussen och
jag till jobbet. Vägen utanför huset var det mest friktionsbefriade 
jag upplevt. Blöt is och vackert lutande åt ett håll. Jag vet inte vad
jag hade förväntat mig när jag backade ner bilen från tomten och ut
på isen. Vad hjälper friktionsdäck på en vägbana totalt fri från friktion?
Enda hållet bilen gick åt, var snett vänster neråt. Slutade med att jag
stod på tvären med bilen så att grannen bakom inte kom någonstans
heller. Men efter lite muttrande och hjälp av grannen var jag på kurs ut
mot den riktiga vägen. Grannen försvann i backspegeln (hoppas att han
inte körde fast), men jag kunde inte göra mycket åt det då jag var
tvungen att hålla jämn och fin fart.
Tungan rätt i mun och hjulen vinklade åt höger för att inte kana i diket.
Underbart. Fick skjutsa barnen till skolan då vi missade bussen.
Kom något senare till jobbet än planerat. Men barnen kom i tid och jag
kom iaf till jobbet. Kunde ha varit värre.

Sen jag kom hem från jobbet så har jag försökt fixa dotterns internetproblem.
Ansluten men kommer inte ut på nätet. Det går att uppdatera program och
Skype fungerar inte nätet. Att det ska vara så omöjligt!?
Säkert någon liten skitsak, men i detta fall så har storleken absolut ingen
betydelse. Kommer inte ut på internet ändå.
Inte ens lite. Jag brukar lösa datorproblem, inte för att jag är duktig på datorer
utan för att jag är envis när det gäller problem. Har snart suttit i fyra timmar
och letat fel. Har inte löst problemet än. Och det är det som gör mig sur.
Att spendera massa tid på något och problemet kvarstår. Det är ju som att
förkorta sitt liv. Bortkastad tid. 4 timmar kan kännas fjuttigt och något man har
råd med, men slår man ihop alla gånger man kastat bort tid så blir det en hel
del ju. Återigen, jag är inte snål. Men det känns bättre om man får ut något
av det. Som att häcka i soffan en hel dag och glo på tv.
Då har jag iaf fått något. Näe, jag är inte bitter.
Får ta nya tag imorgon.  Vad gör man inte för sin älskade dotter?


Storfiskaren. (som för tillfället inte har internet)

En fin bild på min dotter en dag i maj förra året. Det var en mycket
trevlig dag, det får vi göra om.
Det är för övrigt denna unga dam som hjälpte mig att designa den här
bloggen. Tack vännen!