Jaha, vad är detta för flum tänker ni.
Men det där vet ju alla att åren går fortare för varje år. En sommar är
inte så lång som den var när man var 8 år. Och är du som läser det här
8 år så är det bara att gratulera och njut av dina långa somrar.
För mig som börjar bli till åren (36½) så hinner man knappt
njuta innan sommaren är slut. Och nu tänker många att 36½ år är väl
ingen ålder. Jo, det ÄR det. Fråga han/hon som är 8 så får ni själva se.
Tänker man på sommaren som var så känns det inte som att det var
så länge sen, det blev ju nyss vinter!? Men tittar man på kort tagna från
sommaren som var, då känns det helt plötsligt väldigt väldigt avlägset.
Och gör man som jag, längtar till sommaren, då känns det som att det
är en evighet dit. Tur att det är vår också, bara en halv evighet dit.

En liten gissning nu då. Vad tänker en 70 åring om det jag skriver?
"Va fan klagar pojkspolingen på, du hinner iaf märka att det är sommar"', eller?
Men är det något vi är duktiga på, så är det väl just att klaga.
Det var alltid bättre förr eller så kommer det att bli bättre.
För det är ju aldrig bra just nu, idag. (Mindfulness)

Så, nu ska jag sluta klaga. Fortsätta titta på fina sommarkort. För hur det än
är så är det ingen rolig årstid här idag.


Kort taget i somras av min duktiga dotter.

 

 

Äntligen måndag och jobbardag. Skönt att slippa sova tills man vaknar.
Verkligen.. jätteskönt...

Det händer ibland att jag tittar in på Tradera och det händer även ibland
att jag budar på saker. Skulle inte kalla det ett beroende, men jag vill
ändå höja ett varningens finger. Det ÄR beroendeframkallande.
Hur som haver så damp det idag ner en gåva i brevlådan och ja, det var
ifrån Tradera. Men titta på dem:


Ett gäng fina Muddler. Är de inte vackra?

Ibland gör man riktiga fynd där och ibland betalar man åt helsike för
mycket för något man egentligen inte alls MÅSTE ha. Men det sägs att
människan är samlare av naturen, så nog om det.

Här är ett annat fynd:


Kortlek med flugfiskemotiv.

Och den var jag tvungen att köpa, eftersom jag inte hade någon kortlek
med flugfiskemotiv.

Fiske har fascinerat mig ända sedan jag såg ett fiskedrag för första
gången, då var jag kanske 3-4 år gammal.
Började snart snickra till mina träklossar med ett par spikar i som jag
kunde linda upp metreven på.
Sedan har åren gått och snart hade jag en egen riktig fiskeutrustning,
då i form av ett haspelspö, haspelrulle och en liten draglåda med
diverse spinnare, skeddrag och några enstaka wobbler.
Hade ingen närstående som var överförtjust i fiske så det mesta fick man
lära sig själv. Fiskade i små insjöar runtom i Södermanland och
på semestern när vi for iväg någonstans med husvagnen.
Men det mesta fisket blev runt Oxelösund, i östersjön.
Gädda och Abborre var det primära.

Flugfiske har för mig alltid verkat avancerat och svårt, inget som en
vanlig kille som jag skulle kunna utöva.
Dock har jag alltid tyckt att flugfiske och allt med det har varit så
snyggt, så vackert.
Jag och polaren skaffade oss varsitt flugspö, rulle, lina, ett par flugor
och försökte en gång, men ingen av oss visste egentligen vad vi höll på med.
Vi fick ett par abborrar, mer än så blev det aldrig och intresset dog snabbt.
Hela intresset för fiske lades i dvala i flera år då jag tyckte östersjön var död
och tänkte som alla de äldre människorna, att det var bättre förr.

Men så en dag flera år senare fick kollegan Thomas en nytändning på flugfisket,
han pratade flugfiske varje dag på jobbet.
Då jag själv hade haft ett stort fiskeintresse, så lyssnade jag intresserat
på allt han berättade. Om hur det hade vakat, och om rådjur som kom ner till
vattenbrynet tidigt på morgonen för att dricka när han satt helt ensam i den
spegelblanka sjön i sin flytring, om alla fiskar han hade tappat och
om dem som han drillat.
Jag minns att jag tyckte att han var helt besatt av det.
Jag tror jag lyssnade på hans historier i närmare två års tid innan
jag slutligen köpte mig ett flugfiskeset och bad om att få följa med.


Min första öring på fluga


Det var en dag i September 2009, vi lånade en liten båt och rodde ut i den blanka sjön.
Vädret var perfekt, inte kallt, inte varmt, inte blåsigt, inga mygg och inget regn. 
Thomas drillade väl 2-3 stycken innan jag krokade min första.
Mitt livs första regnbåge på fluga med flugspö.
Sedan var jag såld. Endast en biten flugfiskare vet vad jag menar.
Den dagen drillade jag 3 regnbågar och 2 öringar + ett par mörtar.
Den dagen insåg jag också att det inte var svårt att flugfiska.
Jag kunde inte kasta, viftade med spöt så mycket jag orkade 
(det kanske var därför det var myggfritt) och lade till sist ut flugan
ett par meter ifrån båten, men det fanns fisk där också.
Sedan kan man alltid ifrågasätta om det var flugfiske jag utövade. 
Hade heller ingen aning om vilka flugor som fisken var sugen på.
Men jag fick fisk. Och jag var såld. Besatt. Tack Thomas!

Har hört att en heroinist blir så besatt av känslan efter sin första sil,
att han/hon tar en sil igen, igen och igen men får aldrig uppleva den känslan igen,
det blir aldrig som första gången igen.
Till skillnad från flugfiske, då är det alltid samma känsla när fisken hugger.
En annan fördel är att kroppen tar inte så mycket stryk av flugfiske.


En abborre tidigt i min flugfiskekarriär, tagen på en flicksländenymf

En otroligt snygg trailer på en mycket vacker film.