Ännu en dag närmare döden

som kollegan sa till mig idag när vi skulle gå hem. Inga muntra ord,
men det var humor när han sa det. Ett litet internt skämt men ändå
helt sant. Jag svarade:

"-Ja, du Håkan, det är tur att vi inte vet hur många dagar vi har kvar."

Tänk om man visste det, jobbigt...stressigt...

Var och handlade lite med gumman förut och läste på kvällstidningarna
att kylan kan hålla i sig enda fram till april. Inte alls roligt, men så stod
det med feta bokstäver. Inte för att allt de skriver är sant men ändå. Och
vädret är ju ändå alltid bara kvalificerade gissningar. Men tänk om de för
en gångs skull har rätt. Usch, jag börjar bli lite trött på kylan och höga
elräkningar nu. (Här kan ni skriva på namnlista mot elpriserna.)
Får hoppas på en mycket fin sommar. 
Den som väntar på något gott väntar  aldrig för länge.



En fin vy ifrån sommaren som var, Indalsälven.



 


Dagens filmtips

Ja, det får bli en gammal film. En film som jag helt hade missat.
Trots att en så stor hollywoodstjärna som Brad Pitt var med i den.
Filmen heter "Där floden flyter fram" och kom ut 1992.





Det är helt klart en sevärd film, även för er som inte fiskar. För oss
som fiskar så hade man gärna sett mer fiske i filmen, men för att vara
en drama så är det väldigt mycket flugfiske i handlingen. Otroligt vackra
bilder. Nästan så att gumman här hemma blev lite sugen på att börja
flugfiska. Rekommenderas starkt! Här får ni trailern.



Idag hade jag tänkt städa upp lite i min flugbindarvrå, men så blev det
inte. Blev lite annat, som det så ofta blir. Får se om jag kan ta tag i det
imorgon. Så mycket roligare att binda när det är ordning och reda bland
allt material. Jag gillar ordning och reda, även om det inte syns här hemma.
Och det ni ser på bilden är bara en bråkdel av röran. Man kan ju inte
visa allt. =)





Varför är blogg.se trögt som sirap på kvällarna? Eller är det jag som är otålig
när jag börjar bli trött? Jaja, får försöka blogga tidigare på dagarna.





Green Drake Paradrake

Eftersom jag tidigare utlovat ett resultatfoto så, varsegoda.




Ja, som ni ser så har jag valt att göra lite små förändringar mot orginalet.
Jag gjorde en något tjockare och en något smalare. För jag vet av
erfarenhet att just öringen är svag för antingen det ena eller det andra.
Den tar sällan de felfria insekterna...
Näe, det var minsann inte helt lätt att binda denna. Hjorthår i all ära.
Riktigt roligt när man binder en Goddard Sedge, där hjorthåret ska spreta
som på en igelkott. Men att binda hjorthår som inte ska spreta, det var
mindre roligt. Men man får öva, öva och åter öva. Man får inte ge upp.

För er som undrar så blev det hjortsvans till stjärt istället för älghår.
Vi får hoppas att öringen inte ser skillnad.


 
Goddard Sedge (www.flugor.se)








Flugbindarsugen

Ännu en sprojlans ny vecka, nästan helt orörd. Jag slutade lite tidigare
för att en farbror skulle komma och fixa parabolen. Något hände med
den för ett par veckor sedan när ett antal kilo snö rasade ner från taket.
Men nu är det klart och vi kan uppdatera oss om vad som händer ute i
världen.
Satt och bläddra i den här boken:



Där många stora flugfiskare har sitt eget kapitel. Många namn som jag
inte känner till men Johan Klingberg och Lars-Åke Olsson är givetvis med.
Två mycket ödmjuka och trevliga killar. När jag tänker på det så har jag
nog aldrig träffat på någon otrevlig flugfiskare. Finns det sådana?
Har visserligen inte träffat Johan och Lars-Åke heller men jag har växlat
några mail med dem och fått mycket trevliga svar. Och många gånger så kan det
kännas som att man känner någon känd person bara för att man själv
har sett dem på film och läst deras böcker, men det är ett annat kapitel.

Hursomhelst så blev jag väldigt sugen att binda denna fluga:


Green Drake Paradrake
(Bild från:
http://www.flyfishusa.com)

Har nästan allt material hemma för att binda en sådan fluga,
men jag får byta ut det svarta älghåret mot något annat. Sedan
har jag inget olivgrönt tupphackel vad jag vet, så det får bli i
någon annan kulör. Men olivgrönt hjorthår har jag så det borde
rimligen ändå bli en Green Drake, eller?! En drake blir det i alla fall.
Återkommer senare med resultatet, eventuellt. Om det är något som
jag vill visa upp här. =)



 


Att vara vuxen och sjuttiotalist

och när är man vuxen då? Vad är skillnaden mellan att vara vuxen
och att inte vara vuxen? Blir man automatiskt vuxen när man
fyller 18? 20? Eller ska man ha ett visst antal vuxenpoäng innan
man får kalla sig själv vuxen? Är man vuxen när man har gått
ut skolan och börjat jobba? Visst kan jag känna mig vuxen också.
Men jag är ju typ samma snubbe som när jag var 16-17 också.
Typ alltså. Har väl fått lite andra värderingar och lärt mig ett
och annat. Massa vuxensaker som man lär sig automatiskt, såsom
ränteavdrag, amorteringar på huset osv. Men jag är ju fortfarande
jag liksom. Håll med om att det är ett konstigt begrepp.
Jag undrar om det finns många som verkligen känner sig vuxna.
Jag tror att man från barnsben ser sina föräldrar som vuxna.
Och att det är måttstocken som följer med  en hela ens liv.
De var vuxna när jag såg ljuset för första gången och
när jag fyllde 5, 10, 15 och ja, de är det fortfarande. Och jag är
ett barn, deras barn. Men jag är ju inget barn, det fattar jag ju.
Även om man många gånger önskar att man vore det.
Jag antar att det är därför man har lite svårt för att åldras också.
Man lever lite i förnekelse, ser alla andra bli gamla men inte en
själv. Själv är jag ju född på 70-talet, och har blivit en så kallad
sjuttiotalist!? Sug på den, sjuttiotalist. När man var yngre pratades det
ofta om fyrtiotalisterna och nu är man en sjuttiotalist.
Nej, jag har absolut ingen kris. Eller hur vet man att man har en
kris? Jag tror inte att jag har det i alla fall. Jag tror att det är så att
barnet man var försvinner aldrig, den bara tonas ner mer eller
mindre. Hur många minns den här gamla godingen?



Vad är det då egentligen, vuxen?
Jag googlade på vuxen och fick fram en massa sexleksaksåterförsöljare!?
Men på wikipedia står det iaf följande:

"Begreppet vuxen innebär att en person är gammal nog att klara
sig utan stöd från föräldrar eller andra vårdnadshavare.
I västerländska samhällen brukar denna ålder anses vara uppnådd
vid 18-21 års ålder, vilket också brukar kallas myndighetsålder.
I vissa kulturer går gränsen vid yngre år, och är i vissa fall
synonym med termen könsmogen."

Okej, jag är väl vuxen då...






Projekt återställning Vindelälven

Hittade den här videon på Edgeflyfishing. Sånt tycker vi om.
Läs om projektet här: http://www.edgeflyfishing.com/FP/index.php


Vindel River Life - öringlek och återställning from Riversplit Media on Vimeo.









Entomologi

Nu tror jag att jag har lärt mig det ordet. Entomologi, alltså
läran om insekter. Jag har väl inte riktigt nått fram till det
stadiet i min flugfiskekarriär, men jag tror nog att jag är
väldigt nära. Satt alldeles nyss och letade efter någon bra bok
om just entomologi.
För snart ett år sedan så satt jag och mailade med Lars-Åke Olsson,
han som skrivit bla. Flugfiskets mästare, Gimåflugan mm, samt
flera dvd'n om flugfiske. Bla. den här: Torrflugefiske i strömmande
vatten.


Lars-Åke Olsson



Frank Sawyer, från boken: Flugfiskets mästare, av Lars-Åke Olsson


Jag hade en väldig massa frågor och han svarade på allt jag
undrade. Tack Lars-Åke!
Ett litet urklipp av det han skrev till mig:

"Flugfisket börjar som en hobby, ett "tidsfördriv", därefter blir
det ett starkt intresse och nästa fas blir A Way of Living - en Livsfilosofi.
Vänta tills du blir intresserad av insekter (entomology) och börjar binda
flugor som skall representera dagsländans, nattsländans och bäcksländans
alla utvecklingsfaser då tar du ett snabbt och långt steg framåt i ditt flugfiskeliv."

A way of living... det hade man ju inte räknat med när man började.
Jaja, någon som har tips på bra böcker om entomologi, skriv gärna
en kommentar. Alla tips är välkomna. Jag förstår verkligen hur sjukt
det kan verka för alla er som inte flugfiskar. Mmm, svårt att förklara
för en som inte förstår. Men det har med kemi i hjärnan att göra.
Jag är själv ingen hjärnforskare, men förstår att det händer något där
innanför pannbenet när man upplever något riktigt nice. Man kan ju bli
beroende av en massa olika saker. Tex träning, droger av alla de slag,
socker och varför inte, flugfiske.

Ett utdrag från Wikipedia:
"Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i centrala
nervsystemet där den förekommer i en rad viktiga system som bland
annat reglerar muskelrörelser, vakenhet, glädje, entusiasm, och kreativitet.
Dopamin förekommer även i mesolimbiska systemet där det har en roll i det
kroppsegna belöningssystemet. Detta belöningssystem är mål för en rad
välkända droger (till exempel kokain och amfetamin) som ökar halten av
dopamin genom att minska dess nedbrytning. Dopamin minskar även
utsöndringen av prolaktin från hypofysen."

 
Sensmoralen i detta inlägg: Bättre att studera insekter än att bruka narkotika!




Ja det va' en kväll i Juni

...då som sommarn e' som bäst. Hon fiskade med pappa, som hon
gillar allra mest. Hennes pappa satt och nynna, på en sommarmelodi.
Plötsligt small det till på flugan, hon blev nöjd och han blev glad...




...Hon var vacker, han var stolt. Rak i ryggen som en fura.
Det var sommar det var glädje och de fiskade och...

Texten är delvis stulen och delvis påhittad (no shit), man är ju ingen
direkt låtskrivare.
Men hon är vacker min dotter och jag är mycket stolt över henne.
Det var en bra dag.

Texten är ju som ni alla vet Lasse Berghagens En kväll i Juni. Men 
det är kanske bäst man skriver det också så att man inte blir stämd
för något. Är så dåligt påläst om upphovsrätt och copyright.
Här har ni den iaf med upphovsmannen.
 






Limit your kill

Rubriken här är ingen uppmaning till någon psykopat eller
seriemördare utan  till er alla sportfiskare som bryr sig om
natur, miljö och ekosystem. Till alla er som vill ta sitt ansvar.
 

Jag tänker självklart aktivt visa mitt stöd för kampanjen
"Limit your kill", var med du också.

I praktiken innebär Limit your Kill att man:

* Begränsar sitt uttag av matfisk och fiskar med fokus på
   ett långsiktigt och hållbart sportfiske.

* Man tar inte upp fler matfiskar i ett ekosystem än att ett
   fiskebestånd kan anses minimalt påverkat av uttaget.

* Man väljer även i möjligaste mån vilka fiskar man tar upp.
   Riktigt stora och välvuxna individer av respektive art bär
   på en stark genetisk bas som man bör eftersträva att
   bevara samt att det är de fiskarna som ger flest yngel vid
   lek.

Läs mer här: http://www.edgeflyfishing.com/FP/index.php





Äntligen fredag

Så skönt att få vara ledig ett par dagar. Ska ta tag i alla måsten nu
för att sedan ta helg. Lite disk, lite tvätt, lite fix med golvvärmen och
sedan leeeedigt. =)
Borde städa upp lite i min flugbindarhörna också, för där är det kaos
just nu. Vi får se hur långt energin räcker. Ikväll blir det nog lite
flugbindning, iaf känns det så just nu. Men vem vet, det kanske blir
något helt annat. Utanför huset är det fortfarande kallt och vinter.
Men det är inte långt kvar nu. Fy tusan va' gött med vår.






The modern art of Scandinavian fly casting

Videon får tala för sig själv.


En dvd värd att äga.




Dagens erbjudande

Idag fick jag mail från Réné Palmér på Fly Fishing Masters, ett
erbjudande om tvåhands-kastkurs med Mattias Drugge i April.
Fan, det vore kul. Men jag har inte ens ett tvåhandsspö. Så jag
får avstå den här gången.
Men han är bra duktig på att kasta den där Drugge.
Länk till Drugges hemsida: http://www.druggeflyfishing.com/

Men jag får nöja mig med enhands så länge. Gick en kastkurs
hos Thomas Berggren i Lilla Malma, strax utanför Malmköping.
Han är riktigt duktig också, lärde mig en hel del där.
Den dagen hade han även en duktig medarbetare som hette
Tobias, minns inte efternamnet. Men även han var duktig och
slipade till min kastteknik så jag kom ganska många meter längre.

Länk till Thomas Berggrens hemsida: http://www.lillamalma.se/


Thomas Berggren





Våga vara bäst!

Så hette den föreläsning som jag var på idag med jobbet.
Jörgen Oom hette föreläsaren och det handlade mycket om att
vara positiv och inte gnälla så förbannat, som framförallt vi svenskar
är väldigt duktiga på. Han sa mycket tänkvärt och såklart mycket
självklara saker som ändå var värda att reflektera över. Får ni chansen
att gå och lyssna på honom så tycker jag absolut att ni ska göra det.



Jörgen Oom

En länk till hans sida: http://www.peakmotivation.com/

Han fick iaf mig att lyssna och fundera en del. Inte helt lätt att vara
bäst och våga tro på det man gör. Tack Jörgen och tack företaget!






Vi fryser ihjäl, det är så kallt...

Näe, så kallt är det inte. Men idag var det vår i luften. Solen sken och
det rann från taken. Men nu är det minusgrader ute igen. Och halt på
vägarna. Kör försiktigt!
Men det går mot ljusare tider och det tycker vi om. Hade tänkt att jag
skulle binda en ny fluga idag och visa upp här på bloggen, men det
hanns inte med. Får se om jag får tid över imorgon. Lägger ut en fin
bild från en sommarkväll i Nävsjön. Varsegoda...


Nävsjön.

En sjö ett par mil utanför Nyköping inte långt ifrån Nävekvarn.
Läs mer här: http://www.navsjon.se/ om ni är intresserade.
Himla fint därute faktiskt.
Bjussar på en till bild därifrån.


 

 


En dag med lite obra saker

Klockan 07.40 imorse skulle vi iväg. Barnen till skolbussen och
jag till jobbet. Vägen utanför huset var det mest friktionsbefriade 
jag upplevt. Blöt is och vackert lutande åt ett håll. Jag vet inte vad
jag hade förväntat mig när jag backade ner bilen från tomten och ut
på isen. Vad hjälper friktionsdäck på en vägbana totalt fri från friktion?
Enda hållet bilen gick åt, var snett vänster neråt. Slutade med att jag
stod på tvären med bilen så att grannen bakom inte kom någonstans
heller. Men efter lite muttrande och hjälp av grannen var jag på kurs ut
mot den riktiga vägen. Grannen försvann i backspegeln (hoppas att han
inte körde fast), men jag kunde inte göra mycket åt det då jag var
tvungen att hålla jämn och fin fart.
Tungan rätt i mun och hjulen vinklade åt höger för att inte kana i diket.
Underbart. Fick skjutsa barnen till skolan då vi missade bussen.
Kom något senare till jobbet än planerat. Men barnen kom i tid och jag
kom iaf till jobbet. Kunde ha varit värre.

Sen jag kom hem från jobbet så har jag försökt fixa dotterns internetproblem.
Ansluten men kommer inte ut på nätet. Det går att uppdatera program och
Skype fungerar inte nätet. Att det ska vara så omöjligt!?
Säkert någon liten skitsak, men i detta fall så har storleken absolut ingen
betydelse. Kommer inte ut på internet ändå.
Inte ens lite. Jag brukar lösa datorproblem, inte för att jag är duktig på datorer
utan för att jag är envis när det gäller problem. Har snart suttit i fyra timmar
och letat fel. Har inte löst problemet än. Och det är det som gör mig sur.
Att spendera massa tid på något och problemet kvarstår. Det är ju som att
förkorta sitt liv. Bortkastad tid. 4 timmar kan kännas fjuttigt och något man har
råd med, men slår man ihop alla gånger man kastat bort tid så blir det en hel
del ju. Återigen, jag är inte snål. Men det känns bättre om man får ut något
av det. Som att häcka i soffan en hel dag och glo på tv.
Då har jag iaf fått något. Näe, jag är inte bitter.
Får ta nya tag imorgon.  Vad gör man inte för sin älskade dotter?


Storfiskaren. (som för tillfället inte har internet)

En fin bild på min dotter en dag i maj förra året. Det var en mycket
trevlig dag, det får vi göra om.
Det är för övrigt denna unga dam som hjälpte mig att designa den här
bloggen. Tack vännen!






Inte bara fisket

Jag har verkligen full förståelse för alla som blir sålda på flugfiske.
Allt fiske och jag förstår även jägarna, svampplockare och fjällvandrare
och alla andra som är ute i naturen. Fisket slår ju allt i mina ögon då
du får vatten ihop med den fina naturen. Kombinationen är helt
oslagbar. Det är meditation för mig i alla fall.
Ett par foton från i somras när jag och sambon var ute med svärfar
någonstans i Evertsberg och Älvdalen för att prova på fiskelyckan.


Ett litet tjärn mitt inne i skogen.


Är det konstigt att man gillar att fiska?



Sören, hur har du det?

Sören, han var ej som andra katter. Han var en bebis och fin herre
på samma gång. Som en sur gubbe. Han var sjukt sällskapssjuk men
ingen fick veta det. Han älskade att bli gosad och kelad med, men bara
när det passade honom. Han kom om man lät han vara.
Om man tittade på honom så gjorde han sig sitt vackraste och gjorde
allt för att det inte skulle synas att han trivdes att vara i centrum.
På den tiden när han bodde hos mig så jobbade jag skift. Och varenda
gång jag kom hem från jobbet så satt Sören i dotterns fönster på
övervåningen och tittade ut. Spelade ingen roll om jag jobbade förmiddag,
eftermiddag eller natt. Han satt alltid där. Han var ensam när jag jobbade.
När han såg att jag närmade mig dörren så hörde man innifrån hur han rusade
nerför trappen. Sedan strök han sig mot mina ben och pratade högt och tydligt
om hans dag hemma i ensamheten. Om hur mycket han hade saknat mig och
hur glad han var att jag var hemma igen.
Som sagt, han var inte som andra katter. Han fixade inte av ensamheten.
Sören hade ångest.

Han var ute ett par nätter per år, men jag tror att han var med om
något otäckt där ute för han ville helst inte gå ut. Kunde gå ut på tomten
och sniffa runt lite, men om man stängde dörren så skulle han gå in direkt.
Ibland smet han ut fort när man öppnade dörren, bara för att få lukta runt
lite. Men det räckte med att jag ropade på honom så gick han in. Som en hund.
Men så kom den dagen då jag insåg att han verkligen mådde dåligt av
att vara ensam om dagarna. Jag hade inte den tid över som Sören krävde.
Jag blev tvungen att hitta ett nytt hem åt pojken. Det blev Katthemmet
i Nyköping i väntan på ett riktigt hem. Vi var där och hälsade på honom
några veckor senare. Han kom ner för trappen för att kolla vilka det var som
kom och tvärstannade halvvägs ner. Han tittade förskräckt på oss och
man såg hur han funderade. Han ville inte följa med oss hem.
Han tog på sig en kaxighet som jag inte kände igen. Hoppade upp på
köksbordet, diskbänken och micron, liksom för att visa hur bra han
hade det där på Katthemmet. Han hade även charmat en liten kattkvinna som
svansade efter honom. Hemma fick han ju inte springa på köksbordet.
Men det var grymt skönt att se honom och att se att han hade det bra.
Ytterligare några veckor senare åkte vi tillbaka till Katthemmet för att
hälsa på våran gamla vän. Men då vi kom dit så berättade personalen
på hemmet att Sören hade blivit hämtad av en tjej från Motala. De hade lovat
att ringa från Katthemmet om någon hämtade Sören, men det samtalet
missades.
Vi fick aldrig riktigt ta farväl.
Men jag tror och hoppas att han fortfarande lever och har det bra
någonstans i Motala med någon som ger honom den uppmärksamhet som
han behöver.


Sören på sin favoritplats i köket.

Anledningen att jag skriver detta är för att min sambo gjorde ett inlägg
på sin blogg om just Sören. Fick mig att tänka på honom.
Han fångade hennes hjärta också. Han fångade allas hjärtan.

(Påminner lite om hunden Hachiko för er
som har sett den filmen. För er som inte har sett filmen så kan jag varmt
rekommendera er att se den. En mycket fin och sorglig historia som berör.)

Film man bör se.

Om du Sören ser det här så kan du väl slå en signal,
jag har kvar mitt gamla nummer. Eller om någon som känner
Sören idag ser det här så får ni gärna höra av er. Skriv en kommentar.
Skulle gärna åka till Motala bara för att få se honom igen.






Mycket vill ha mer

Ja, som rubriken lyder, det är alltid något man vill ha.
När jag började fiska med fluga så tyckte jag att det fanns
en hel del utrustning som man kanske kunde klara sig utan.
Det var så mycket man bara skulle ha, och ingenting är ju
gratis här i världen. Det var såklart spö, rulle, lina, tafs och flugor.
Sedan ska man ju helst ha en sjunk och en flytlina. Det var torrflugor
och våtflugor. Nymfer, streamers och kläckare. Flugfiskeväst, vadare,
peang, pin-on-reel osv.. En riktig djungel med andra ord.

Nu har det dock gått en tid sedan jag började, inte lång tid med ändå.
Har väl handlat det mesta jag behöver egentligen, men det finns alltid
fler saker som man vill ha.
Överst på önskelistan är dessa vadarskor från Patagonia.


Dessa Riverwalker Sticky från Patagonia har jag stirrat mig blind på.

Men så har jag även blivit sugen på en flytring. Det finns (som alltid)
en hel del märken och fabrikat att välja bland, olika modeller osv.
Själv tror jag på denna.


Outcast Fish Cat 4

Flytring är absolut inget måste, men skulle vara grymt kul att ha.
Blev väldigt sugen på ring när vi hade klubbmästerskap med
FFK Ekorrarna, då det var 2 grenar: Land och Flytring.

Har även kikat en del på Imagos flytring, vi får se vad det blir när
ekonomin tillåter.
Funderar på om Svenska Flugfiskemässan i Älvsjö kan ha några bra
priser på någon av dessa. Det vet man inte förrän man är där.
Vill inte kalla mig själv snål, men det känns alltid bättre (mentalt) att
handla när man får någon form av rabatt.
Flugfiskemässan är 10-13 mars i år, sedan är det Sportfikemässan
i Elmia Jönköping tre veckor senare 1-3 april.
Helst skulle man vilja vara på båda, men så blir det nog inte.
Vi får se hur det blir.





Ulf Lundell sjuk

Läste rubrikerna på kvällstidningarna igår kväll.
Något om Ulf Lundell och sjukdom. Tänkte som
säkert många andra gjorde: "näe, Uffe... vad har han
åkt på för sjukdom!?"
Någon frågade på jobbet också: "vad är det för sjukdom?"
Satt alldeles nyss och läste på Aftonbladet där de skriver
följande:
"Hur är det med dig Ulf, alla undrar ju?
– Ni får undra hur mycket ni vill, säger han.
Men?
– Jag är utarbetad och jag är på väg till läkare nu."

Han är utarbetad!?
Herregud, tur att man inte är kändis tänker jag.
Inte roligt att vara utarbetad och krya på dig Ulf.



Är alla medel tillåtna?

Vad är det egentligen för regler inom flugfiske?
Är endast naturmaterial "tillåtet"?
Ja, det är många funderingar när man börjar flugfiska och det skulle
vara roligt att höra vad andra tycker.
Ta tex. spoon flies, är det okej att fiska med dessa små epoxy flugor?
För att inte tala om foamflugor, rubber legs, och nymph stretch skin.
Måste vara den enda "sporten" som inte ska utvecklas, enligt somliga.
Helst ska det vara ett splitcane (bambu) spö och silkeslina eller på sin
höjd en dubbeltaperad lina. Flugor bundna enligt de gamla mönster
som uppfanns i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Fasan,
haröra och lite koppartråd.
Det ska vara som det var för de gamla legenderna Frank Sawyer eller
Frederic M Halford. Frågan är hur deras flugor skulle sett ut om de levde
idag och med dagens utbud av material.

Som nybliven flugfiskare tyckte jag detta var lite snobberi. Att det skulle
vara något för finare människor att flugfiska. Tyckte för egen del att få
fisken att hugga var det viktiga och det roliga. Men det ska inte vara för
lätt att få fisk, då blir det osportsligt. Och nu när man har kommit in lite
mer i flugfiskets värld så måste jag erkänna att jag känner mig som
en liten fuskare när jag har asken full med det ena färggranna monstret
efter det andra. Det skulle kännas bättre att ha en ask eller två proppade
med gamla klassiker såsom March Brown, Pheasent Tail, SS Nymph och
Wickhams Fancy. Jag är kluven och ska villigt erkänna att jag själv skulle
vilja ha ett Splitcane spö. Man får väl fiska vidare och se vart man landar.

Och hur många flugbindare har inte en ful-ask hemma eller som han/hon iaf
inte tar fram och visar för andra.
Själv har jag inte fiskat mycket alls med dessa Spoon flies, men har hört 
att de inte är tillåtna i vissa vatten. Men de roliga att göra iaf. 

Inte de snyggaste kanske, men som sagt roliga att göra.



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0